20 Januari 2009

Den 20 januari 2009 är en historisk dag, det är den dagen så Barack Obama svärs in som den 44:dje presidenten i USAs historia men det är också den dagen som det för absolut första gången är en svart president. Man behöver inte gå många år tillbaka alls i tiden för att verkligen se hur svarta har varit behandlade och till viss del fortfarande också är.
När jag var i USA 03/04 så läste jag amerikansk historia. Svarta och vita var uppdelade tills någon gång på 60-talet. Jag minns framförallt en bild, en bild på toaletter, en fin stor dörr in till de vitas toalett, en sämre mindre halvrutten dörr in till de svartas dass. Under 60-talet(tror jag) så lagstiftades det att det inte längre är okej att dela svarta och vita på det sättet som man tidigare gjort.
Fortfarande så delar visserligen svarta och vita på sig. I min skola blev det så att svarta och vita satt på varsin sida i klassrummen. (Förutom jag då som knallade in och satte mig på första bästa plats och det visade sig vara på de svartas sida. Absolut ingen som hade något emot det men det dröjde inte så lång tid förrän jag var över på den andra sidan). Och denna tydliga skillnad mellan svarta och vita märktes överallt.

Därför tror och hoppas jag att den 20 januari 2009 gör att amerikanerna ser varandra som ett folk och inte som svarta och vita amerikaner. Jag hoppas också att Obama överlever sina år som president. Säkerheten kring honom är enorm. Alla som kom in på området för att se Obama sväras in har blivit visiterade (och det är inte några människor) prickskyttar ligger på höga byggnader redo att skjuta, luftrummen över Washington har tömts och plan som passerar gränsen skjuts ned bara för att nämna några saker. Detta trots att ingen direkt hotbild finns. Inte större än vanligt iaf. Men alla pengar som läggs ned på säkerheten kring Obama och hans familj tycker jag är välnyttjade pengar. Som sagt, överlever Obama sina år som president så har han gjort så mycket för USA bara genom att vara svart. Obama gjorde mycket bara genom att bli vald till president. Eller amerikanska folket gjorde det.

Jag har ju missat alla direktsändningar idag eftersom jag har jobbat men tittat lite i efterhand. Obamas tal tycker jag var bra men det han höll efter att han vunnit valet var bättre. Han är ju verkligen en talare. Dock misslyckades han lite när han svor eden men ingen är ju perfekt.
Nära två miljoner människor ska vara i Washington idag enligt de beräknignar som gjorts. Två miljoner människor! Helt otroligt. Det förra rekordet låg på 1,2 miljoner. Vilken känsla det måste vara att stå inför två miljoner människor och resten av världen ser på via tv.
Jag tycker också amerikaner är härliga när det handlar om deras land. Hur de hyllar sin president. Läste hur folk som inte kunde ta sig till Washington ändå tog ledigt från jobbet för att följa installationen på TV. Även hur de ställer sig inför sitt land, de lever för sitt land. Att åka till ett krig är en självklarhet, de gör det för sitt land. Inte för att jag är för krig men deras sätt att älska sitt land på det sättet är för mig obegripligt. Inte en chans att jag ställer upp för Sverige på det sättet. Jag kommer aldrig se det som en ära iaf.
Men amerikaner är amerikaner och jag känner snart för att leta upp en amerikansk flagga, lägga höger hand på vänster bröst och läsa följande:
"I pledge allegiance to the flag of the United States of America, and to the Republic for which it stands: one Nation under God, indivisible, With Liberty and Justice for all."
Och därefter sjunga:
And I’m proud to be an American where as least I know I’m free.
And I won’t forget the men who died, who gave that right to me.
And I’d gladly stand up next to you and defend her still today.
‘Cause there ain’t no doubt I love this land God bless the U.S.A

Åh jag vill tillbaka till USA, vara en amerikansk svensk.
Just idag hade jag velat vara en amerikansk svensk i Washington. Vilken känsla! Idag skrevs historia.